Långfredag, Sexta-Feira Santa

"Det är den korsfästes gest som skall bli vår"

G. Wallqvist

genom Nila i långfredagspredikan i Betel 2013. Jo, jag vet: G.W. tänkte säkert på Jesus när han var på korset. Men någon sådan bild har jag inte. Och Jesu välsignande gest behövs också.

Religionshistoria

Nu har jag sett ett intressant TV-program om kristendomens historia i västra delen av Europa. Det passar bra såhär i påskveckan, även om jag borde ha transkriberat intervjuer i stället. 

Spännande: allt från ett enkelt keltiskt kloster ute på en enslig ö i Atlanten till den stora mäktiga Peterskyrkan i Rom. Jag vill så gärna resa på nytt till Rom, men jag skulle också vilja se den keltiska kristendomens heliga platser! TV-serien fortsätter i kväll: Den ortodoxa kyrkan i östra delen av vår världsdel. 

(På bilden är jag på väg in till Pantheon, Rom 2012)

Azorerna - Josef och Jesus i Aqua de Pau

Så sällan vi får se Josef ta hand om lilla Jesus!

Azorerna - passionshistorien

Högt uppe på berget vid byn Aqua de Pau ligger ett vackert, blå-vitt kapell.


Vi beslöt att vandra upp mot utsiktspunkten/kapellet.

Många är de som har emigrerat till Kanada från de azoriska öarna. Med färdigställandet av Via Sacra - den Heliga Vägen - ville emigranter visa sin kärlek till hembygden. Vi blev nyfikna. Vad är detta?
Till vår förvåning blev vandringen en liten pilgrimsvandring. Tavlor som visade Jesu lidandes historia följde oss hela vägen upp till bergets topp.


Jesus döms till döden


Jesus måste själv bära sitt kors.




Simon från Cyrene bär Jesu kors.








Jesus korsfästs


Jesus dör på korset



Jesu kropp tas ner från korset


Pilgrimsvandringen avslutas vid kapellet

Azorerna - begravningsplats i Ponta Delgada

Att i lugn och ro vandra runt på våra gravgårdar härhemma ger mig fina stunder då jag får minnas mina mor- och farföräldrar och fundera på hur generationerna före dem levde sina liv. Att besöka en begravningsplats på ett främmande ställe ger mig en samhörighetskänsla med orten. PAIS - PEACE

Azorerna - "Med Jesus i båten..."

Som den landkrabba jag är har jag stor förståelse för att man vill ha en högre makt med i båten när man är ute på fisketur på Atlanten.

Karja Kirik, 1200-talet

Till trakterna kring Karja Kirik
kom kristendomen redan på 1000-talet
av urgamla gravstenar att döma.
Det skulle vara intressant att kunna tänka sig in i
hur människorna här uppe i norr tänkte och trodde då.
Tor och Odin har vi ju hört talas om, men trodde människorna verkligen på dem eller var det redan då gamla sagor?

Och hur har dessa gamla gudasagor blivit berättade för moderna skriftställare?

Och - den kanske viktigaste frågan: Hur kom kristendomen hit? Med kärleksfulla förkunnare eller hotande krigare?

Guds hus kan verkligen se mycket olika ut, och överallt kommer människor med sina sorger och glädjeämnen. Här rysk-ortodoxa kyrkan i Tallinn